| บทร้องภาษาฟินแลนด์ | บทร้องต้นฉบับภาษาสวีเดน | แปลจากต้นฉบับภาษาฟินแลนด์ (Source: ) | แปลจากต้นฉบับภาษาสวีเดน |
|---|
| 1. | Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,soi, sana kultainen!Ei laaksoa, ei kukkulaa,ei vettä rantaa rakkaampaa,kuin kotimaa tää pohjoinen,maa kallis isien! | Vårt land, vårt land, vårt fosterland,Ljud högt, o dyra ord!Ej lyfts en höjd mot himlens rand,Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,Mer älskad än vår bygd i nord,Än våra fäders jord. | O our land Finland, our land of birth,sound, the golden word!There's no a valley, no a hillnot a water, a shore more preciousthan this northern homelandthe dear land of our fathers! | Our land, our land, our Fatherland!Ring out, dear word, oh sound!No rising hill, or mountain grand,No sloping dale, no northern strand,There is, more loved, to be found,Than this — our fathers’ ground. |
| 2. | On maamme köyhä, siksi jää,jos kultaa kaivannetSen vieras kyllä hylkäjää,mut meille kallein maa on tää,sen salot, saaret, manteret,ne meist on kultaiset. | Vårt land är fattigt, skall så bliFör den, som guld begär.En främling far oss stolt förbi:Men detta landet älska vi,För oss med moar, fjäll och skärEtt guldland dock det är. | Our land is poor, so it remains,if you long for goldA stranger sure abandons it,but to us, the most precious land is this,its wilds, islands, mainlands,to us, they are golden. | Our land is poor, and so shall beTo him who gold will crave.The strangers proudly pass, but weShall ever love this land, we see,In moor, and fell, and isle and wave,A golden land, so brave. |
| 3. | Ovatpa meille rakkahatkoskemme kuohuineen,ikuisten honkain huminat,täht'yömme, kesät kirkkahat,kaikk'kuvineen ja lauluineenmi painui sydämeen. | Vi älska våra strömmars brusOch våra bäckars språng.Den mörka skogens dystra sus,Vår stjärnenatt, vårt sommarlju.Allt, allt, vad här som syn, som sångVårt hjärta rört en gång. | They are dear to usour rapids with their surgesthe hummings of eternal pinesour starnights, the summers brightall that with their pictures and songsclosed to heart. | We love our rippling brooks, so bright,Our gushing streams, so strong,The whisper of dark woods, at night,Our starry skies, our summer light,All, all that we, in sight and song,Have felt and lived among. |
| 4. | Täss auroin, miekoin, miettehinisämme sotivat,kun päivä piili pilvihintai loisti onnen paistehin,täss Suomen kansan vaikeimmathe vaivat kokivat. | Här striddes våra fäders stridMed tanke, svärd och plog.Här, här, i klar som mulen tid.Med lycka hård, med lycka blid.Det finska folkets hjärta slog.Här bars vad det fördrog. | Here with ploughs, swords, thoughtsour fathers fought,when the day hid in the cloudsor shone with shines of happinesshere the nation of Finland, the most difficulttroubles they experienced. | Here fought our fathers, without fear,With sword, and plough, and thought.And here, in clouded times, and clear,With fortune in their front or rear,Their Finnish hearts have beat, and wroughtAnd borne what bear they ought. |
| 5. | Tään kansan taistelut ken voine kertoella, ken?Kun sota laaksoissamme soi,ja halla näläntuskan toi,ken mittasi sen hurmehenja kärsimykset sen? | Vem täljde väl de striders tal.Som detta folk bestod.Då kriget röt från dal till dal.Då frosten kom med hungers kval.Vem mätte allt dess spillda blodOch allt dess tålamod? | This nation's battles who cantell them, who?When a war sounded in our valleys,and frost brought the pain of hunger,who measured the bloodand its sufferings? | Who tells, of all the fights, the tale,In which this folk withstood,When war did rage from dale to dale,When frost set in, with hunger’s wail?Who measured all their pouring blood,And all their patience good? |
| 6. | Täss on sen veri virrannuthyväksi meidänkin,täss iloaan on nauttinutja murheitansa huokaillutse kansa, jolle muinaisinkuormamme pantihin. | Och det var här det blodet flöt,Ja, här för oss det var,Och det var här sin fröjd det njöt,Och det var här sin suck det göt.Det folk som våra bördor barLångt före våra dar. | Here has its blood flownfor our sake, toohere has it enjoyed its happinessand sighed its worriesthat nation, to which the most ancientburden of ours was given. | And it was here their blood was shed,For us, here, on this shore;And it was here their joys were bred,Here, that their sighs were heaved and fled,That people’s who our burdens boreBefore us, long before. |
| 7. | Tääll' olo meill on verratonja kaikki suotuisaa,vaikk onni mikä tulkohon,maa isänmaa se meillä on.Mi maailmass on armaampaaja mikä kalliimpaa? | Här är oss ljuvt, här är oss gott,Här är oss allt beskärt;Hur ödet kastar än vår lott.Ett land, ett fosterland vi fått,Vad finns på jorden mera värtAtt hållas dyrt och kärt? | Here we have a feeling excellentand everything favourable,although be it whatever luckland fatherland is what we have.What's sweeter in the worldand what's more precious? | Here it is sweet and good, we wot,All, too, is giv’n us here;However fate may cast our lot,A land, a fatherland, we’ve got.Will there a thing on earth appearMore worthy, to hold dear? |
| 8. | Ja tässä, täss' on tämä maa,sen näkee silmämme.me kättä voimme ojentaaja vettä rantaa osoittaaja sanoa: kas tuoss' on se,maa armas isäimme. | Och här och här är detta land.Vårt öga ser det här,Vi kunna sträcka ut vår handOch visa glatt på sjö och strandOch säga: se det landet där.Vårt fosterland det är. | And here is this land,our eyes see it.We can reach out a handand point at water, shoreand say: see, there'sour father's dearest land. | And here’s, and here’s this fatherland,Here every eye it sees;And we can stretch a pointing hand,To show, with joy, its sea and strand,And say, “Behold this country, this,Our Fatherland it is.” |
| 9. | Jos loistoon meitä saatettaisvaikk' kultapilvihin,mis itkien ei huoattais,vaan tärkein riemun sielu sais,ois tähän köyhään kotihinhalumme kuitenkin. | Och fördes vi att bo i glansBland guldmoln i det blå,Och blev vårt liv en stjärnedans.Där tår ej göts, där suck ej fanns.Till detta arma land ändåVår längtan skulle stå. | If we were accompained to gloryeven to golden clouds,where we wouldn't crybut most important joy the soul would get,to this poor homeour will would be. | And if we once were made to riseTo gold clouds, from below,And if we moved in starry skies,Where no one weeps, where no one sighs,To this poor lonely country, though,Our longing hearts would go. |
| 10. | Totuuden, runon kotimaamaa tuhatjärvinenmiss' elämämme suojan saa,sa muistojen, sa toivon maa,ain ollos, onnees tyytyen,vapaa ja iloinen. | O land, du tusen sjöars land,Där sång och trohet byggt,Där livets hav oss gett en strand,Vår forntids land, vår framtids land.Var för din fattigdom ej skyggt.Var fritt, var glatt, var tryggt. | The homeland of truth and poetthe land with a thousand lakeswhere our life gets protection,you the land of memories and hopes,always be, content with your luck,free and joyful. | Oh land, the thousand lakes’ own land,Of faith, and lay, and glee,Where life’s main sea gave us a strand,Our fore-time’s land, our future’s land,Shy of thy poorness, never be,Be calm, be glad, be free! |
| 11. | Sun kukoistukses kuorestaankerrankin puhkeaa,viel lempemme saa nousemaansun toivos, riemus loistossaan,ja kerran, laulus synnyinmaakorkeemman kaiun saa. | Din blomning, sluten än i knopp,Skall mogna ur sitt tvång;Se, ur vår kärlek skall gå oppDitt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.Och högre klinga skall en gångVår fosterländska sång. | Your prosperity from its hideshall break out onceyet our love it shall riseyour hope, joy in its brilliance,and once, your song, the land of birthshall get the highest echo. | Thy blossom, hidden now from sight,Shall burst its bud ere long.Lo! from our love, shall rise aright,Thy sun, thy hope, thy joy, thy light,And higher, once, more full and strong,Shall ring Our Country’s song. |
